I år är det 500 år sedan Nya Testamentet utkom i svensk översättning. Drygt hundra år senare skrev adelsdamen Agneta Horn ned berättelsen om sitt bistra liv. Kontrasten mellan de två texterna kan knappt vara större. Agneta Horns text har mer gemensamt med Blondinbellas bloggar än den heliga skriften. I sin bok Vasas testamente beskriver Patrik Hadenius svenska språkets utveckling och berättar om brevspråket, internetjargonen, dialekter och främmande språks inflytande, om fint och fult tal. Många kända och mindre kända personer passerar revy, bland dem just Gustav Vasa, Agneta Horn och Blondinbella. I Rum för språk samtalar Patrik Hadenius med Karin Milles, professor i svenska och författare till en biografi över Agneta Horn. Det blir förstås en hel del om 1600-talet, dess språk och Agneta Horns märkliga text, men också om en 500 år lång utveckling av ett språk som blev alltmer likt, rikt och jämlikt. Precis som samhället där det användes.